Fiolspelstraditionen i Kaustby till Unescos förteckning över immateriellt kulturarv
Kaustby fioltradition upptogs i december 2021 i Unescos förteckning över representativt immateriellt kulturarv. Kaustby/Kaustinen var berömt för sina spelmän redan på 1800-talet. Fiolen kom till den västfinska landsbygden på 1700-talet, men det är inte helt klart varför just Kaustby blev en ledande musikkommun. Med tiden utvecklades det en kombination av typisk repertoar och vissa stilistiska och tekniska särdrag som gör Kaustbybornas spelande lätt att känna igen. Med tanke på Unescoprocessen är Kaustbytraditionens långa anor viktiga, men ännu viktigare är att traditionen lever så starkt i nutiden med flera hundra spelmän och dansare i alla åldrar i en kommun med 4 300 invånare. Det är den här livaktigheten och kontinuiteten som har gjort Kaustbytraditionen till ett immateriellt kulturarv.
Flera saker har hållit Kaustbytraditionen levande. Som några av de viktigaste kan nämnas medvetna åtgärder för att hitta nya funktioner och kontexter för traditionen under tidigt 1900-tal, succén med Kaustisen Purppuripelimannit på 1950-talet, fiolspelmannen Konsta Jylhäs egna stycken som han började skriva på 1960-talet och Kaustby folkmusikfestival som grundades 1968. Den berömda Näppäri-pedagogiken, som tar folkmusik som utgångspunkt och erbjuder en möjlighet för alla att spela tillsammans oberoende av kunskaper, har utvecklats sedan 1980-talet av fiolpedagogen Mauno Järvelä från Kaustby. Två generationer av spelmän har vuxit upp i Näppärit-grupperna, som nuförtiden lockar över 70 barn året runt. Verksamheten har utvidgats och blivit riksomfattande och internationell genom sommar- och veckoslutskurser och samarbetsprojekt.
Ansökningsprocessen
År 2010 föreslog en grupp finländska professorer att Finland skulle gå med i Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet (2003) och att Kaustbytraditionen skulle vara Finlands första nominering till Unescos lista över immateriellt kulturarv. För Kaustbys del fick det här initiativet inte direkt någon inverkan, bl.a. eftersom konventionen kräver att traditionsbärarna själva måste vara aktiva och bidra till nomineringsprocessen. I det här avseendet utgör konventionen en motpol till expert- och myndighetsstyrda och historiepräglade sätt att definiera, värdera och kontrollera kulturarv.
Efter en process med många obligatoriska steg – en artikel i Museiverkets Wikiförteckning över levande kulturarv, en nominering till den nationella förteckningen, kandidaturvalet till den nationella förteckningen – valdes bastutraditionen och Kaustbytraditionen till Finlands första förslag för Unescos representativa lista över immateriellt kulturarv. I konventionens anda tog Kaustbyspelmännen själva hand om nomineringsprocessen, med stöd av Museiverket. I ansökan måste man redogöra för hur processen genomförts, bl.a. med hjälp av brev från traditionsbärare och med en ansökningsvideo, som spelat en ytterst viktig roll som företrädare och ansikte utåt för vanliga fiolspelmän, dansare och övriga deltagare.
Ansökan från Kaustby bedömdes som exemplarisk och fick beröm bl.a. just tack vare den lokala befolkningens deltagande i processen. I processen ingick bl.a. enkäter, workshoppar och informationsverksamheter av många olika slag. Processen har också biståtts av experter från Folkmusikinstitutet i Kaustby. Institutet blev 2018 som första finska organisation utsedd till rådgivande medborgarorganisation för Unescokonventionen. Institutet är också aktivt i det internationella samarbetet i området, bl.a. genom det öppna nordisk-baltiska nätverket för immateriella kulturarv.
Vad, vem och varför?
Särskilt viktiga och känsliga var grundfrågorna: vad och vem hör till fenomenet? De här frågorna måste besvaras exakt och konsekvent i ansökan, vilket inte var särskilt enkelt. Fiolspelarna, javisst, men hur skulle man behandla dansarna, folkdräktsmakarna, grannkommunerna Vetils och Halsos spelmän, eller de entusiaster vars roll är att bära harmonium vid festivalen osv.? Med avseende på traditionens betydelse för människor i samfundet var en webbenkät en fruktbar metod. Över 130 personer redogjorde ingående för sina åsikter, och deras svar lämnade inga tvivel om traditionens betydelse för den lokala och individuella identiteten.
Vad vill man uppnå med att tas upp på Unescos förteckning över immateriella kulturarv och vad händer efteråt? Inte nödvändigtvis någonting, utan det beror i hög grad på hur samfundet kan och vill dra nytta av saken. Tryggandet av traditionernas fortlevnad är i alla fall viktigt, vilket även stöds av de skyddsprogram som utarbetades i ansökningsprocessen. Nästan automatiskt går tankarna också till resurser, som de flesta traditionsupprätthållare alltid har brist på. Genom ansökan förbinder sig staten till att trygga fenomenens livskraft. Det borde också synas i det offentliga stödet, direkt eller indirekt. Det lyft som Unesco fört med sig syns redan nu i olika stipendier och projektfinansieringar. Företagare och politiker vill å sin sida höra om turismintäktert. Turism kan vara ett hot eller en möjlighet för kulturarvet, något man är mycket medveten om inom Unesco. I ansökan måste den sökande förklara på vilket sätt man kommer att skydda traditionen mot de följder en Unescolistning skulle kunna innebära ifråga om ökande turism. Kaustbyaktörerna tror mera på en turism i form av musikentusiaster på kurser och en större publik på Kaustbyfestivalen än på flygturistgrupper som vill få en selfie med en äkta byfiolgubbe från Kaustby.
Ännu viktigare är de processer ansökan har satt igång och som förhoppningsvis kommer att fortsätta efter upptagningen på Unescos lista. Många saker verkar ha stigit till en högre nivå: samarbetet både mellan olika lokala aktörer och med t.ex. utbildningsorganisationer; medvetenheten om traditionens individuella och sociala betydelse, dess nuvarande situation och framtidsutsikter samt självkänslan hos hela samfundet. Processen har väckt en gemensam utvecklingsanda som överträffar allt det man tidigare upplevt sedan Kaustbyfestivalen grundades. I Kaustby har man även stora förhoppningar om att utnämningen inte endast ska bli till glädje för Kaustby utan att den kommer att leda till större synlighet och uppskattning för hela det finländska folkmusikfältet.
