Gamla traditioner, ny teknologi

Digitalteknologin har haft ett enormt inflytande på hur vi skapar och konsumerar musik. Framför allt efter att internet slog igenom har man inom musikkretsar sett på den så kallade ”digitala vändningen” med både optimism och fruktan. Många förutspådde i ett tidigt skede att skapandet och förmedlingen av kultur skulle demokratiseras som en följd av den billiga och effektiva nya teknologin. Man ansåg att det skulle bli möjligt för också de minsta grupperingarna och genrerna att klara sig bättre. Samtidigt fanns det också flera som tvivlade på den nya teknologins möjligheter och positiva inverkan. Enligt skeptikerna skulle det knappast ske några betydelsefulla förändringar alls, åtminstone inte nödvändigtvis till det bättre.

Nu är det hög tid att granska utvecklingen ur ett minoritetsperspektiv. Vad har digitaliseringen betytt för minoritetsmusik? Vilken musik har blivit tillgänglig, hur och för vem? Har det skapats nya former av kreativitet och kulturella uttryck? I vilken grad stöder eller motverkar utvecklingen kulturell tillhörighet och självständighet? I forskningsprojektet ”Digitaliseringens inverkan på minoritetsmusik. Finlandssvensk musikkultur som fallstudie” söker man svar på den här typen av frågor utgående från musiklivet i Svenskfinland. Projektet finansieras av Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS) 2018−2020 och genomförs vid musikvetenskapen vid Åbo Akademi. I projektet medverkar projektledare prof. Johannes Brusila och forskarna PD, doc. Kaarina Kilpiö, FD Kim Ramstedt och FM Inka-Maria Pulkkinen. I praktiken fördelas arbetet på fem olika delprojekt, som berör folkmusik, populärmusik, opera, amatörmusicerande och musiken i människors vardag.

Traditioner och teknologi inom folkmusik

Man kan naturligtvis fråga sig i vilken mån just folkmusik, som ofta anses vara fast rotad i hembygden och bygga på en stabil traditionsmedvetenhet, berörs av ny teknologi, och huruvida folkmusiken överhuvudtaget utgör ett intressant forskningsområde för frågor kring digitalisering. Folkmusiken är väl den musik som bygger på äldre sätt att göra saker inom en sluten, mindre krets, tycker många. Tänker man efter hur man själv kommit eller kommer i kontakt med folkmusik så märker man dock snabbt att teknologin i själva verket ingår i en stor del av vår dagliga folkmusikverksamhet. Det är egentligen just den här spänningen mellan underförstådda långlivade uppfattningar och moderna praktiker som gör till exempel folkmusiken så intressant som forskningsobjekt.

För att studera digitalisering och folkmusik publicerade projektet våren 2018, i samarbete med SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut, en frågelista som spreds till de finlandssvenska folkmusikkretsarna. Frågorna berörde bl.a. hur man kommer och kommit i kontakt med folkmusik, hur den förmedlas i dag, hur man samverkar i anknytning till musik och vilken inställning man har till ny teknologi. Frågelistan besvarades av 36 personer, ofta med rätt långa och utförliga svar. Utöver detta intervjuades också åtta personer. Svaren vittnar om ett stort engagemang, och projektet vill rikta sitt tack till alla inblandade parter.

Ny teknologi som dräng eller husbonde?

Analysen av svaren pågår och det är i skrivande stund omöjligt att kommentera stoffet mer än sporadiskt, men redan nu tyder allt på att det är fråga om ett högst intressant material. Vill man sammanfatta de preliminära iakttagelserna så kan man säga att en viktig poäng är att den nya teknologin inte innebär någon revolutionär omvandling av hela folkmusikfältet i Svenskfinland. De äldre förmedlingsmetoderna kvarstår och lever sida vid sida med de nya, som inlemmar delar av och interagerar med de gamla metoderna. Gehörsspel, noter och skivor har varit och är fortfarande viktiga inom folkmusik, liksom annan musik. Med tanke på det här är det intressant att notera hur man rätt snabbt kan anamma nya tekniker, medan normerna och ideologierna ofta förändras betydligt långsammare. Tankarna om vad som är ”äkta” och de estetiska standarderna verkar med andra ord vara rätt stabila, fastän den nya teknologin erbjuder utvidgade möjligheter till nya former av skapande. Ny teknologi uppfattas ofta vara en god dräng, men risken för att den blir en dålig husbonde som tar över, är överhängande, enligt många.

För små befolkningsgrupper som t.ex. Finlands svenskspråkiga befolkning har den nya teknologin utan tvekan gjort det enklare att enkelt producera och distribuera musik. Nätpublicering av t.ex. Finlands svenska folkdiktning är ett förhållandevis enkelt och effektivt sätt att göra centralt material tillgängligt för en större skara människor. Den kostnadseffektivitet som teknologin erbjuder, betyder ändå inte att musikgenrer som i ekonomisk bemärkelse alltid varit nischmarknader skulle ha blivit lönsamma – de är ändå för små för det. Likaså betyder småskaligheten att det är svårt att skapa livskraftiga och mångsidiga nätforum som skulle kunna mäta sig med internationella motsvarigheter. Samtidigt måste man dock komma ihåg att en stor del av den nya teknologin främst används för väldigt vardagliga och småskaliga aktiviteter, vilket man inte skall ringakta. För de flesta är de nya medierna helt enkelt en naturlig del av livet idag och därmed också mycket betydelsefulla i all sin alldaglighet.

Digitaliseringens gränslöshet och begränsningar

Ur forskarsynpunkt är digitaliseringen intressant, i och med att den ger en inblick i hur ny teknologi och musik samverkar i största allmänhet. I själva verket kan man fråga sig hur ofta vi verkligen har ett direkt ingenjörsmässigt förhållande till digitalteknologi, som trots allt präglar väldigt mycket av vår vardag. Få av oss vet vad som egentligen är digitalt, elektroniskt, analogt, maskindrivet, o.s.v. Däremot har vi kanske starka åsikter om förnyelse i största allmänhet. Mot bakgrunden av det här är det givande att fråga sig om det verkligen skett ”en digital vändning” och även minnas att det finns många som av olika orsaker står utanför digitaliseringen. Det här är frågor som projektet ”Digitaliseringens inverkan på minoritetsmusik” också kommer att utforska i kommande delstudier. Under 2019 kommer projektet bl.a. att samla material om amatörmusicerandet och musiken i vardagen. Insamlingsarbetet utförs med hjälp av frågelistor och intervjuer i samråd med SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut och projektet ser fram emot att få samarbeta med det svenska musiklivet i Finland i hela dess bredd.